Till världskapitalismens försvar, igen

Har nu läst om boken Till världskapitalismens försvar av Johan Norberg.

Lite tekniska detaljer:
Han väljer att i början såga ner på brist användning av köpkraftsjusterade pengavärden, därefter så verkar som han själv strunta i att använda detta. Har ingen aning om hur alla figurerna ser ut om detta fixas.

Om han skulle vilja övertyga fler personer så borde han undvika att gå i fällan att tillbe tillväxt mätt i pengar (pengar per person) snarare än innehållet. Tillväxt är ju en effekt inte orsak till att folk får det bättre ställt (inte bara ekonomiskt). När han vill visa att anti-globalister har fel så tar han ju i många fall fram riktiga exempel på hur viktig det är att själv kunna bestämma sitt öde, med reell möjlighet till långsiktig planering etc. Mer sånt och mindre BNP per capita om jag får be! Det är hyfsat att lätt att hitta info på nätet om att just BPP/capita är tokfel av mer än ett skäl ...

I slutet drar han fram ett räkneexempel från Lomborg. "I en värld där tekniken ständigt utvecklas blir statiska beräkningar ointressanta, och felaktiga. Med enkel matematik konstaterar Lomborg att om vi har en råvara med hundra års användning kvar, en årlig efterfrågeökning på 1 procent, och ökar återanvändningen och/eller effektiviteten med 2 procent, kommer resursen aldrig att ta slut." Det verkar som att båda två inte har förstått att fabeln om haren och sköldpaddan är en paradox. "Effektiviten" i form av hur mycket produkt man kan få ut av en råvara kan visserligen öka med mer än 100% ( t.ex. har kiselbaserade solceller gått från mm tjocka skivor till tusendelsmillimeter kisel). Men en för en stålbalke finns ju en viss gräns för hur "tunn" den kan vara. En ändlig råvara kan av praktiska skäl aldrig utvinnas till 100%, det är alltid förluster i systemet. Fast råvaran finns alltid någonstans även om den inte är helt lätt tillgänglig. Utvinner man en förmodat uthållig råvara (t.ex. torsk) till 100% så har den tagit slut! Även om en ändlig råvara (ta vilken sällsynt metall som helst) har extraherats så gott det går från jordskorpan så kommer det alltid att tappas lite vid återvinning, som heller aldrig kommer att kunna komma upp i 100%. Vanlig hederlig termodynamik ... så enkel matematik kan ibland blir för enkel ...

Slutligen så tycker jag att det är synd att Norberg ser miljön och miljöhänsyn som antingen ett handelshinder eller något som man tar till lagar för att se till att de håller någon slags standard, snarare än att se just dessa som en förutsättning för en sund ekonomi med fortsatt utveckling, handel och en bättre tillvaro i största allmänhet (oberoende av vilken indikator som används). Den intresserade kan ju alltid ta sig an The Smart Growth Manifesto